I huvudet på Amelie

Det är dåligt med uppdateringar här. Men jag vill ha det så.. fokus ska ligga på vår älskling!

 

Vår kille har nu gått på förskolan i 4 månader och som han trivs! 

Vi är så nöjda och märker hur viktigt det är för honom. 

Jag la mitt schema efter Kims, så Aaron bara skulle behöva gå få och korta dagar på förskolan, vilket jag ångrade rätt snabbt. Hans utveckling tog verkligen fart och han blir alltid så glad när vi kommer in på förskolan. Han blir aldrig ledsen när vi lämnar honom och pedagogerna tycker också att det fungerar så bra på alla plan. Så det skulle inte skada om han fick fler timmar på förskolan!

 

Just nu är vi i den bästa fasen någonsin. Sen mitten på november har Aaron gjort såna enorma framsteg och fort går det! Jag har fått höra från andra föräldrar att det var vid 2- 2,5år som utveckligen tog fart och det har stämt in på vår kille med! Vi är så oerhört stolta över honom! 

Det är som att han länge har studerat hur man gör och så en dag, från ingenstans så börjar han.. han gör det bara, felfritt som om det inte vore något konstigt alls. HAN ÄR GRYM!

Lyckan vi känner går inte att beskriva, men ni andra föräldrar eller nära anhöriga.. ni vet vad jag menar. Det är så stort, det är så magiskt. 

 

 

Gällande sjukhusbesök, så har Aaron nu gjort ett nytt EEG som inte visade något avvikande.

och han här även varit till Karolinska för en övernattning. Sömnregestrering. För att se om han har några andningsuppehåll. Även på denna undersökningen fick han högsta betyg.

Under natten togs även ett EKG, dom gör det på rutin. Så nu har vår lilla kille verkligen gjort en helkropps besiktning och allt ser tiptop ut! 

 

  

Julen har varit så bra! Den 22 december var vi till Aarons farmor och firade jul. Dit kom också tomten. Det var första mötet.

Aaron var lite skeptiskt och gav en "VAD fan är det där!?" -blick. 

Men han blev aldrig ledsen och efter några minuter mjuknade han upp..

Öppna julklapparna var han dock 0 intresserad av, och så kan det vara.

Han är väldigt svår att handla till. En mycket kräsen ung man. 

 

 

Julafton får 10 av 10! Vi firade hemma hos oss med Aarons mormor, morbror och morbrors flickvän som vi kallar för Aarons moster.

Aaron var på sånt bra humör, skrattade högt åt kalle och framför allt klippet med husvagns semestern. Och han intresserade sig så för julklapparna och började leka med dem direkt. 

 

 

Min graviditet går bra. Idag är jag i vecka 29+3. Jag har 73 dagar kvar till beräknad förlossning. Tiden har gått otroligt fort och det börjar väl bli högtid att göra plats och förbereda för lillebrors ankomst. 

Jag mår lika bra som graviditeten med Aaron. Men det är en stor skillnad på rörelserna. Dom syns tydligare utan på magen också. Aarons rörelser syntes aldrig så här. Visst kunde man se om han låg och rumpan eller ryggen puta ut. Men en spark syntes aldrig utan på.

 

Visst, jag ska erkänna att det är jobbigt att ha en stor mage och bära på Aaron som väger 15kg.

När Kim jobbar mycket tror jag att jag kommer föda mycket tidigare.. Men som nu, när Kim varit ledig i 7 dagar så går det super bra eftersom han tar alla lyft, bär osv så fort han är ledig från jobbet.

 

Nu innan jul jobbade Kim tre 12h pass efter varandra. DE var INTE roligt. Men vad gör man och trots att det är väldigt tungt emellanåt så ångrar jag det absolut inte! Snarare tvärt om! Jag vill ha barn tätt. Jag tror detta kommer bli så otroligt bra för Aaron. Ju tätare- ju bättre, så känner jag!