I huvudet på Amelie

Dagen Matheo föddes hade Sverige fått 18 registrerade fall av personer som smittats med Covid-19.

Det kändes då så läskigt och jag var glad att vi hade bunkrat upp för en bebisbubbla.

Vi hade köpt hem allt vi skulle tänkas behöva första tiden med en bebis. Handsprit, värktabletter eftersom jag skulle snittas, blöjor till barnen och mat så de skulle räcka i ca 3-4 veckor.

Vår plan var att bara mysa, inte ha några måsten alls. 

 

Så vi var väl (omedvetet) förberedda på en karantän. Dock bunkrade vi inte toapapper. Alltså vad var de? TOALETTPAPPER?

Är de det värsta svenskarna kunde tänka sig att vara utan? 

För mig så hade tandkräm varit de värsta tänkbara i hygien väg. men de är jag... haha

 

Att få en bebis under dessa tider har ju verkligen varit speciellt.

Tanken var att Aaron skulle gå på förskolan 9-14 varannan dag för att anpassa sig sakta men säkert till livet som storebror.

Så blev det inte. Han har varit hemma. Som tur var va Kim föräldrarledig i 8 veckor iaf, och visst hade vi det hur bra som helst. Och vi hade precis fått hem en bakåtvänd rullator till Aaron så vi övade mycket på att gå. 

 

Men 6 veckor utan syskonvagn, (Det finns inte många alternativ för oss funkisfamiljer. De flesta syskonvagnar tar max 15kg per sittdel och Aaron är ju en stor kille som redan väger 16kg, så vi var tvungna att vänta in den nya bugaboo donkey 3 som tar 22kg per sits. Pga pandemin så blev de strul med leveransen) ingen förskola, inget bad, inga hab/sjukhus besök. Så med veckorna blev det bara svårare och svårare att komma på vad vi skulle hitta på att underhålla Aaron med.

 

Vi tog heller inte emot nå besök från nära och kära. Dom absolut närmaste har träffat Matheo. Men det är inte många gånger. 

 

Nu är han redan 4 månader och nu när vi börjat träffa fler så är de lite som att han har glömts bort på ett vis, för de var nu så länge sedan han kom.

 

Inte glömts bort så, men dom där mysiga besöken vi hade med mini-Aaron, när vi blev bortskämda med presenter, fikade i massor och prata förlossning och om hur otroligt liten och söt han var. Ja men ni vet "bebis-mys-besök", nå såna har vi ju inte haft denna gång.

Nu ligger han på 8,3kg och inte så liten och pluttig längre. 

 

Just nu så är Matheo inne i en fas där han bara vill sitta upp. Helst stå. 

Ligga själv är det värsta som finns. Han kräver uppmärksamhet KONSTANT!

Aaron kunde ligga själv en stund i babygymmet, men inte Matheo. 

Men bara han får uppmärksamhet så är han nöjd och glad. Så han är också väldigt enkel.

Det räcker att titta på honom så blir han glad. Pratar man med honom blir han heeelt till sig. 

Han är fortfarande väldigt lik sin storebror, dom är så lika men ändå så olika. Matheo är mer vaken, är inte lika matglad och han verkar än så länge vara tidig i utvecklingen. 

Inte för att skryta meeen... Matheo sover också hela nätter! 

 

 

Aaron är nu 2,5 år! Han växer så det knakar! 

Det var länge sedan jag skrev om hans utveckling och var han ligger nu.

I slutet på februari fick han en "Crocodile", de är en gul bakåtvänd rullator. På första försöket så tog han steg. Men det var mycket protester men han gjorde de! Livets första steg!!

För varje gång gick han fler steg och de var mindre och mindre protester och redan efter fjärde försöket så gnällde han inget alls och tog 10 steg!

Han började ta steg när vi höll i honom, han började ta steg utomhus. 

 

 

Aaron fick en NF walker i slutet på maj. Han hade ju redan kommit igång med gången så vi märkte faktiskt rätt snabbt att det gick åt fel håll. Han tyckte inte alls att rullatorn var lika rolig längre så nu har vi slutat med NF walken, för rullatorn är ju bättre träning. 

MEN! Med NF walken var han så grym! Han sprang fram och tillbaka på loftet. Vårt loft är väl ca 25 meter? och det största av allt! Han behövde inte ens ha iPaden som motivation. Så stort!

 

 

Tanken är väl att vi ska börja använda dem varannan gång när han kommit igång mer med rullatorn igen. Resultatet av detta är iaf at han nu tagit några steg i "Mustangen", den gula ute-gåstolen.

Den har Aaron haft i över ett år, men den har han aldrig accepterat att vara i förrän nu! 

 

 

Så denna sommar ska vi nöta massor med dessa hjälpmedel och det ska bli så spännande och se var han kommer ligga i höst!! Alla dessa hjälpmedel jag har nämnt har Aaron fått låna av habiliteringen. 

 

Jag har ett tips! Nu under våren köpte vi en ny cykel till Aaron och det måste vara mitt bästa köp hittills!  Den heter Doona liki. Den är dyr, men värd varje krona! Den går att fälla ihop så man smidigt får med sig den överallt!

 

Aaron är 94cm lång och han når nästan ner så denna cykel kommer han förhoppningsvis kunna ha ett tag.

 

Jag ringde även Hjälpmedel sam och frågade om de hade nå passande karrborrband att sälja.

Tyvärr inte, men en tekniker där sydde ett par som Aaron fick! Nu kan han cykla utan problem! 

Den mannen gjorde vår sommar! Vi är så oerhört tacksamma för dessa karrborrband!!